För ung för att förstå?

Postad av Gästbloggare > Vicky Malmgren : 18 Mars 10:17

Vicky Malmgren bloggar på Det kommer gå över, och skriver bland annat mycket om mänskliga rättigheter och könsroller. Vi bad henne att skriva något om ålder utifrån sina egna perspektiv.

När jag var liten, eller mindre, för jag är fortfarande en liten skit, var jag rätt ung och dum.

Jag var dum för att jag vid åtta års ålder rakade av mig allt mitt hår och ville vara kille. Det var väldigt dumt tyckte dom flesta, jag var extremt konstig. En flicka som vill vara en pojke, håll i hatten!
Men jag var bara en liten galen, lekfull åttaåring som inte visste så mycket om världen. Det skulle gå över sades det, en vacker dag skulle jag bli precis lika normal som alla andra. Jag var ju bara ett barn.

Så, hur var det nu? Var jag bara ett litet barn som vaknat en morgon och kommit på att det vore fett häftigt att raka av sig allt hår, slänga alla typiska tjejsaker, bara köpa alla kläder på HM’s killavdelning och börja kalla mig själv för Viktor?

Så kan det ju kanske ha varit. Vem vet. Eller, gott folk, var det så att jag redan som ett litet barn blivit så pass less dom äckliga könsrollerna att jag bara ville spy.
Jag var less på alla saker jag inte fick göra som tjej. Jag fick inte klättra i träd, brottas eller leka spindelmannen med min bästa vän Isaac. I skolan blev vi alltid uppdelade efter kön och hemma fick min bror en helt annan sorts uppmärksamhet än mig. Jag var söt. Jag var flicka.
Det var därför som jag, en solig dag i augusti, bestämde mig för att bli kille.

När jag var åtta år visste jag inget om socialt och kulturellt skapade kön. Ingen berättade något för mig om genus, normer och jämställdhet. Ingen berättade för mig att det var den sjuka världen med alla dess strukturer som bestämde vem jag skulle vara. Ingen verkade ta mig på allvar.
Jag ville aldrig ha en snopp. Men när jag jämförde vad det innebar att vara tjej och att vara kille, insåg jag att det skulle vara mycket roligare att vara kille.

Sorry alla ni som trodde att det skulle gå över, det gick aldrig över. Det var inte för att jag var ett litet barn som jag var så annorlunda. Det var för att jag var less på vad det innebar att vara tjej, vilket jag fortfarande är.

Snipp snapp slut på sagan, det gick inte över. Jag är fortfarande ett freak. Eller? Eller hade världen inte varit lite bättre ifall jag i skolan, istället för att få höra mina lågstadielärare skrika "Ditt namn är Viktoria, INTE Viktor!", hade fått en förklaring av hur kön konstrueras och vilken bullshit det är? Att jag egentligen inte behöver vara varken tjej eller kille, att jag bara kan vara mig själv om jag vill?

Jag var inte dum i huvudet när jag var åtta, jag hade bara velat ha en fullvärdig förklaring och en respons på att jag på ett väldigt tydligt sätt visade att något var (är) fel med den värld som vi lever i.

Kommentarer

Du måste vara inloggad via Facebook för att kommentera, login-knapp finns längst upp till höger.

Följ oss på

Följ Ung & Dum på Twitter Följ Ung & Dum på YouTube Följ Ung & Dum på Facebook Maila oss
svea centrummotrasism rbuf