Varför är jag jude?

Postad av Gästbloggare > Aron Flam : 23 Februari 10:14

De senaste dagarna har vi skrivit mycket om identitet och etnicitet. I programmet P3 Opium pratade komikern Aron Flam om sin kulturella identitet. För er som missade det, så har vi med kärlek och hot fått tillstånd från Aron att publicera hans text hos oss, läs och njut!

Jag är jude. Jag säger att jag är jude. Jag tror att jag är jude. Varför är det så?
När jag var liten tvingades jag att gå i synagogan. Medan dom andra bad, eller småpratade, eller spanade på varandra, satt jag och läste den svenska översättningen av Gamla Testamentet. Så jag förstod vad vi faktiskt sa i dom där bönerna på hebreiska. Ni får därför ursäkta om jag kommer att låta lite kategorisk. Jag lärde mig konfliktlösning från Gamla testamentet – försonlighet är inget vi sysslar med.

Jag är jude för att jag föddes till jude. Det är inte mitt fel. Jag skyller på mina föräldrar. Eller som jag brukar kalla dom – judarna!

Jag tror inte på Gud, jag ogillar traditionerna, jag tycker att organiserad religion över huvud taget känns obehagligt. Så varför kallar jag mig jude?

Ska sanningen fram så är det helt enkelt så att man inte kommer undan. Judendomen är inte min religion. Även om det är en religion jag fått och därför också fått lära mig väldigt mycket om. Jag gick i judisk skola mina tio första skolår. Jag anser att jag fått lära mig myten om det judiska folket, myten om den judiska tron – kort sagt – den judiska kulturen sedan barnsben. Det är en del av min kulturella identitet. Jag är också svensk – det är också en del av min kulturella identitet – och jag kan lika lite glömma Astrid Lindgren – som att jag skulle kunna glömma berättelsen om uttåget ur Egypten. Jag är också man, och jag är vit, och en massa andra saker, som inte är lika viktiga som just man, men framför allt vit.

Ingen av dom här sakerna är något jag valt. Det är identiteter som tilldelats mig och just häri ligger problemets kärna. För även om det skulle vara så att jag valde att sluta tro på dom, så skulle ingen annan göra det. Jag vet för jag har försökt.

I flera år gjorde jag uppror mot det judiska med allt det ursinne och den vilja mitt yngre jag kunde uppbåda. Men till ingen nytta. För även om jag slutar definiera mig som jude, så kommer andra fortfarande att se mig så.

Min familj till att börja med… Men även alla andra. Jag säger till folk att jag är jude så fort jag kan när jag träffar nya människor. Det är bättre än att dom kanske får höra det senare, strax efter att dom dragit det där judeskämtet om Auschwitz dom gillar så mycket, eller ännu värre, att man direkt får frågan: "Var kommer du ifrån?". Jag kommer från Sverige! "Ja, men var kommer du ifrån egentligen?" Bergshamra, strax utanför Stockholm! "Kom igen, varför är du så mörk?" – För att jag är jude! Okej?

Så på något sätt måste jag förhålla mig till det. Så jag har valt att definiera det som en kulturell identitet, och jag väljer själv hur jag definierar den, vilka delar jag väljer att tro på. Jag har förlikat mig med att jag antagligen aldrig kommer att förlika mig med min judiska identitet. Men jag bär den med mig. Jag har nämligen lärt mig en del av min judiska uppväxt som jag faktiskt gillar.

Judendomen är en kultur som uppmuntrar kritiskt tänkande. Mina lärare sa alltid att judendomen handlade inte om att tro på det som stod i Bibeln, det gällde att tolka det som stod. Jag tycker dock att det är lite dumt att tolka något man inte ens håller med om från början. Vilket är ett exempel på kritiskt tänkande – alltså måste jag vara jude. Och nummer två. Det verkar lite provocerande på folk att man inte bara släpper det. Det går inte att släppa. Det är som att jag skulle gå fram till dig och kräva att du släpper din svenskhet. Kom igen, det där är ju bara något du håller fast vid. Glöm Astrid Lindgren, glöm midsommar, lucia, nationalsången och svenska språket. Det går inte. Även om man tycker att allt bara är skit.

Men glaset är ändå halvfullt. Vissa blir provocerade av att man kallar sig jude – och jag gillar att provocera. Så det är därför jag är jude – om det stör dig – bra! Det stör mig med!

Kommentarer

Du måste vara inloggad via Facebook för att kommentera, login-knapp finns längst upp till höger.

Följ oss på

Följ Ung & Dum på Twitter Följ Ung & Dum på YouTube Följ Ung & Dum på Facebook Maila oss
svea centrummotrasism rbuf