Men du kan ju skriva!

Postad av Gästbloggare > Sedef Ünlü förbundssekreterare Turkiska Ungdomsförbundet : 22 Februari 10:27

Sedef Ünlü är förbundssekreterare för Turkiska Ungdomsförbundet. Här skriver hon om vilka fördomar hon har bemött utifrån att hon har ett utseende som inte klassas som klassiskt svenskt.

Jag sitter i ett av grupprummen på universitetsbiblioteket på Stockholms universitet. Det är min allra första kurs på utbildningen och vi har fått i uppgift att skriva ihop ett arbete tillsammans med totala främlingar. Efter att ha bekantat oss lite väl ytligt, framkommer det att jag är den enda med utländsk bakgrund. Situationen var inget jag var ovan vid, men jag skulle inom den kommande timmen utsättas för mitt livs första rasistiska bemötande.

Jag satte mig bredvid min studiekamrat framför dataskärmen och tänkte att jag skulle hjälpa till med meningsformuleringarna, vilket man gör under ett grupparbete. Efter att ha inflikat med diverse korrigeringar och några omformuleringar, tittar min studiekamrat på mig med vidöppna, häpna ögon och säger:
- "Men, du kan ju verkligen skriva!", och ler glatt.
Antagligen trodde hon att hon gav mig en smickrande kommentar.

Frågan kring om man har blivit utsatt av ett rasistiskt påhopp eller tillmäle är, enligt mig, förhållandevis subjektivt. Det är en fråga om personen känner sig kränkt eller inte, som vi kan bedöma bemötandet som rasistiskt eller ej. I situationen ovan, var det inge snack om saken att jag, med min turkiska härkomst, kände mig kränkt. Eller snarare faktumet att min studiekamrat med beaktande av mitt yttre valde att döma mig i förväg och förutsatte att jag var dålig på svensk skrift. Någon mer direkt eller aggressivt rasistiskt bemötande har jag inte upplevt. Men jag anser att graden av kränkningen inte är så värst väsentlig när resultatet är bevittnandet av rasism. Om ni undrar vad jag svarade, var det väldigt simpelt. Jag sade:
- "Ja, det är väl självklart. Vi har blivit intagna på samma snitt och samma villkor."

Det framkom senare att min studiekamrat bodde i innerstan, medan jag ute i förorten Botkyrka. Det framkom även att min studiekamrat trodde att Akalla var beläget i kommunen Botkyrka. Sammantaget visa detta på att den form av rasism som somliga utsätts för är grundande i okunskap snarare än i ett hat. Självklart finns det sådana som föds ur ett hat, men som utsatt anser jag att det är viktigt att veta att det ibland kan röra sig om motpartens okunskap.

Därmed vill jag avsluta med att säga att vi bygger broar när vi möts halvvägs och när vi är lyhörda, vi skapar en tolerans när vi förstår varandra och vi kan förhindra rasism om vi delar med oss av vår kunskap, där vi lär och inte fördömer.

Kommentarer

Du måste vara inloggad via Facebook för att kommentera, login-knapp finns längst upp till höger.

Följ oss på

Följ Ung & Dum på Twitter Följ Ung & Dum på YouTube Följ Ung & Dum på Facebook Maila oss
svea centrummotrasism rbuf