Röstlösa rop på hjälp

Postad av Skriv vad du tycker > Gabriel Fager Ferrari : 08 November 16:11

Att få utlopp för sin kreativitet som ung är något av det viktigaste som finns, därför tror jag innerligt på att ungdomars rätt till kultur är en av de viktigaste frågorna i dagens samhälle. Kultur borde vara ett brett begrepp, med en lika stor och välutvecklad målgrupp. Dock har många av Sveriges kommuner fått rättigheten helt om bakfoten. Istället för att lyssna på vad ungdomar har att tillföra inom området de kan innantill, slår politikerna dövörat till och går på hundraprocentig instinkt. Alltså är beslut som makthavarna själva anser vara "populära" bland ungdomar, det som klubbas igenom.

Jag anser att fasoner som dessa är ett hot mot yttrandefriheten. Demokrati innefattar att allas röster ska bli hörda. Men sen när tillhörde ungdomarnas vilja en kommunpolitiker? Istället borde viljan tillhöra de ungas röster, medan de agerande händerna borde vara politikernas. Ironiskt nog spelar dagsläget tvärtomleken under tiden. Som röstlösa ungdomar slåss med både pennan, och sorgligt nog även med svärdet.

Det är svårt att inte tänka på de sex bränder som anlades i Kalmar-förorten Berga för drygt en månad sedan – ett praktexemplar på kommunens ignorans, blandat med ungdomarnas besvikelse. Givetvis är det fel att begå brott för att göra sin röst hörd. Men som titeln förtäljer är händelserna i Berga inte bara brott som ska dela ut straff, utan även brott som man måste förstå motiven till - ett rop på hjälp. Jag vet inte vad som är mest sorgligt: det faktum att ungdomar begår kriminella handlingar i hopp om förbättring, eller det faktum att brottsligt agerande är vad som krävs för att fånga kostymnissarnas uppmärksamhet. Det gör extra ont att Kalmar – staden jag växte upp i – ger mig den här insikten likt ett paket på posten.

Kort efter den värsta branden kallade kommunen in till ett stormöte för allmänheten. Mötet fick barn och vuxna att berätta som sina visioner om orten. Kommunens få förslag handlade av gammal vana endast om sport. Självfallet tillhör idrott en del av det utbud som bör finnas till för ungdomar i en kommun, men när man har kommit till den gräns där allt grundar på sport, har det förstås gått till överdrift. Jag tänker främst på Guldfågeln Arena som invigdes i våras och bekostade kommunen 110 miljoner kronor. I samma veva hävdade kommunen att deras förslag om ett framtida kulturhus, skulle läggas på is på grund av en bristande budget. Där befinner sig alla kulturintresserade än idag – på ett ensamt isflak som brutit sig loss från ett kolossalt isberg av hockeyklubbor och benskydd.

För att städa upp efter sig på bästa sätt borde kommunen skapa ett tillhåll för ungdomar. Inte bara en typisk fritidsgård med pingisbord och billiga ostfrallor. Utan en plats att vara på – för alla, och det fortare än kvickt. Kulturintresserade ungdomar är trötta på att hela tiden få ställa sig längst bak i ledet och gilla läget. I Kalmar har de gått på knä för sportens regim allt för länge. Det är dags att agera.



Gabriel deltog i utbildningshelgen Skriv vad du tycker, som Ung&Dum arrangerade tillsammans med projektet Yttrandefri.

Lyssna på Gabriel när han blir intervjuad i P4 Kalmar.

Kommentarer

Du måste vara inloggad via Facebook för att kommentera, login-knapp finns längst upp till höger.

Följ oss på

Följ Ung & Dum på Twitter Följ Ung & Dum på YouTube Följ Ung & Dum på Facebook Maila oss
svea centrummotrasism rbuf