Därför är jag sjukt anti

Postad av Gästbloggare > Ola Karlman, Ungdom mot Rasism : 09 Februari 12:03

Vi bad Ola Karlman, ordförande för Ungdom mot Rasism, att skriva om varför han började arbeta antirasistiskt. Läs och njut!


När jag var 14 så blev jag förbannad. Sådär innerligt, magonts-förbannad som man bara blir om något är riktigt ordentligt mycket skräp. Ilskan är något som har påverkat mig varenda dag sen dess och som på många sätt gjort mig till den jag är idag.

Jag är uppväxt i en typiskt svensk medelstor stad i Småland, i ett förhållandevis typiskt arbetarklassområde byggt någon gång tidigt 80-tal. På min skola gick såna som mig, lagom-elever med föräldrar som jobbar kommunalt eller inom vården. Det gick såna som inte var som mig, lagom-elever med väldigt mycket pengar och som bodde i stora flervåningsvillor långt bortom utsikten jag hade från balkongen i mitt hyreshus från tidigt 80-tal.

Det gick såna som kanske var väldigt mycket som mig, fast ändå inte.

Vi kanske var lika på så vis att våra föräldrar gjorde ungefär samma sak. Några av dem hade till och med föräldrar som jobbade på samma arbetsplats som mina. Vi brukade skämta om att våra morsor "torkar tant-rumpa". Jag jobbade själv med det sen. Då hade jag slutat skämta.

Men vi var också så väldigt olika.

Jag fick aldrig frågan vart jag kom ifrån, Mirzad fick alltid frågan. Jag behövde aldrig förklara varför jag inte åt de där torra fläskkorvarna som mattanterna så kärleksfullt hade lagat till oss, Zainab fick alltid förklara. Jag behövde aldrig vara rädd för att få lägre betyg för att jag var född i fel land, Rima var alltid rädd.

När jag var 14 så märkte jag för första gången att världen på många sätt är en påse med riktigt gammalt skräp som man helst bara vill förpassa till den historiska soptippen. Människor är inte alltid människor - ibland för att de har fel kön, ibland för att de är födda i fel land eller tror på fel gud. Rasism och intolerans förpestar och förblindar.

Normer, oskrivna regler om hur människor ska se ut och hur människor ska vara, gör så att det blir relevant för oss att dela in människor i "vi" och i "dom". Detta vi-och-dom-tänkandet skapar distans mellan människor som kanske annars hade haft jättemycket gemensamt. Jag och Mirzad hade morsor som torkade tant-rumpa, något som gjorde att vi kunde skämta tillsammans. Om vi hade distanserat oss så hade vi aldrig fått veta och vi hade sannolikt varit en nära vän fattigare.

Rasism är en del av samhället och därmed också en del av oss. Rasism gör att människor medvetet eller omedvetet tar ifrån andra människor deras rättigheter, deras värde och deras framtidstro. Det gör att vi distanserar oss ifrån varandra. Vare sig det är genom anti-moskédemonstrationer eller slag på käften så är rasism ett ok som finns med oss, överallt och hela tiden.

Och det är först när vi vågar erkänna att rasismen faktiskt existerar, som vi kan få den att försvinna. Rädslan över att erkänna försätter oss istället i fångenskap. Rasism är en vardag och det är en vardag som jag är så sjukt anti – därför är jag antirasist!

Kommentarer

Du måste vara inloggad via Facebook för att kommentera, login-knapp finns längst upp till höger.

Följ oss på

Följ Ung & Dum på Twitter Följ Ung & Dum på YouTube Följ Ung & Dum på Facebook Maila oss
svea centrummotrasism rbuf