Hämnd söt som baklava

Postad av > Gülsen : 30 Augusti 16:35 Kommentarer (0)

Ramadan är över för i år. Idag är det Eid! Detta ska firas med massa god mat och baklava. Men innan jag gottar mig i hemmagjort baklava, vill jag dela med mig min ljuva hämnd på min idrottslärare.

Det var under skolans årliga friluftsdag. Jag och min bästa kompis bestämde oss för att inte dyka upp. Mitt skäl till att inte komma till frilustdagen var att idrottsläraren hade bestämt att ha friluftsdagen under Ramadan. En viktig högtid då flera väljer att fasta. Och då är det ju svårt att ha en heldag med massa sportaktiviteter. Eftersom skolan jag gick i använde "en skola för alla" som slagord vid marknadsföring, var det sjukt att ha friluftsdagen under en tid då många fastar. Det sa jag till min idrottslärare. Flera gånger och på olika sätt. Trots det valde hen att ha friluftsdagen på en fastemånad. Min kompis skäl till att inte dyka upp till friluftsdagen var att man på slutet av dagen skulle grilla korv. Min veganska kompis tyckte att det var helt galet att man grillar djur och det inte finns något annat matalternativ, när det finns människor av olika anledningar inte äter djur.

Så vi gick inte till friluftsdagen, och fick samtal hem från idrottsläraren. Dagen efter bad hen oss att komma till hens rum. Och där fick vi uppläxning och utskällning varvat med hot om att få IG. Idrottsläraren sa att hen inte tänker förhandla kring när friluftsdagen ska äga rum, eftersom det är hen som är lärare som endast kan bestämma det. Inte vi elever. Och att om vi nu vill fasta eller inte äta kött, får vi göra det utanför skoltid och sluta vara så himla jobbiga. Hen tittade på mig och sa att vi lever i ett sekulärt land, och att skolan är sekulär.

Jag hade kanske kunnat köpa den förklaringen om det inte var för en grej, min skola hade både sina skolavslutningar i kyrkan och luciatåg. Och hen menar att det är sekulärt??!! Vi gick ut från lärarrummet arga, ledsna men mest besvikna. Vi gick till skolans stora affisch på skolans entré, och strök orden "alla" till "ingen" där det stod "en skola för alla".

Under den tiden drev jag och min veganska kompis skolans nätbaserade tidning. Vi ringde snabbt till våra skribenter, och samlades för skrivverkstad. Under två dagar hade vi skrivit texter med rubriker som "Sverige – ett sekulärt land?", granskat skolans likabehandlingsplan och gjort ett reportage om min och mins kompis händelseförlopp med idrottsläraren. Vi hade så mycket textmaterial att vi bestämde att ge ut en extranummer. Eftersom det var nätbaserad skoltidning, så publicerade vi nya numret utan att få tillåtelse av vår medielärare som var den ansvariga utgivaren. Och som grädde på moset och som pik, hängde vi löpsedlarna på dörren till vår idrottslärares rum.

Så fort vi blev upptäckte kring vår otillåtna publicerade extranummer av skoltidningen, togs den bort. Men spridningen av numret var ändå så stor, så att det ledde till ett föräldramöte med hela skolan. Nu när jag tänker tillbaka på händelseförloppet, känns hämnden lika sött som baklava.

Ungjävlar!

Postad av Ung&Dum Crew > Projektgruppen : 22 Augusti 15:10 Kommentarer (1)

Nu släpper vi den första av våra tre filmer! Ung&Dum jobbar utifrån tre områden, vithetsnormen, ålder som maktordning och engagemang som värderas. Ungjävlar handlar om synen på engagemang. Vad är egentligen "riktigt" engagemang och vem får bestämma vilket engagemang som räknas. Vad tycker du? Se vår film och kommentera gärna!









Det här är Engagemang!

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 18 Augusti 17:31 Kommentarer (0)

Om du går in och läser under fliken Om Oss kan du läsa tre saker som Ung&Dum jobbar med. En av de sakerna är:
Vi jobbar med att förändra vuxenvärldens nedvärderande syn på barn och ungas engagemang och kompetens.

Visst låter det bra? Men vad betyder det egentligen? Jo, Ung&Dum vill bredda synen på engagemang. Vi ser hur olika engagemang värderas på olika sätt. Vissa engagemang kan du skriva i ditt CV, andra engagemang räknas knappt och vissa engagemang till och med förbjuds helt och hållet. Om du sitter i en styrelse så fattar alla att du är engagerad, men inte om du spelar rollspel och om du sysslar med graffiti är du kriminell. Det här tycker vi är konstigt!

Vad är det då som gör att vissa engagemang anses vara bättre än andra? Vi har sett en koppling mellan att de engagemang som påminner om vuxenvärldens engagemang värderas högre än det som anses vara ungt. Det vill vi ändra på. Vi kommer att intervjua unga engagerade och höra vad de har för tankar och idéer om engagemang. På så sätt vill hoppas vi att vi kan ge en annan bild av vad engagemang är, och vad det innebär att vara engagerad. Först ut bland de pratat med är Sandra Kinnaman Nordström. Sandra är engagerad i earth.re.create. Under hösten kommer hon att dyka upp här på bloggen och lära oss upcycle. Håll utkik!



Vill du prata om ditt engagemang? Mejla mig på maja@svea.org så pratar vi ihop oss!


Skyll dig själv lille vän!

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 16 Augusti 15:50 Kommentarer (0)

Elever som mobbas får skylla sig själv. I alla fall om man får tro skolans hantering av mobbning. SvD har granskat de anmälningar som kommit in till Barn- och elevombudet (BEO) förra året. Anmälningarna gällde skolor som kritiserats för att inte ha hanterat fall där elever kränks av andra elever på rätt sätt.

Enligt SvD kan skolorna i två tredjedelar av de anmälda fallen ha kränkt barnen ytterligare genom att lägga skulden på mobbningsoffret. Skolor har bland annat ursäktat mobbare med att den mobbade blivit utsatt för mobbning på grund av sitt eget beteende. Vad det är med det egna beteendet i de här fallen som gör att det är förståeligt att barnet blir mobbat, vet vi inte. Vi vet inte om det är barn som faller utanför normen eller om det bara är barn som skolan bestämt sig för att de är bråkstakar. Vi vet inte vad som hänt i dessa fall. Vi vet bara två saker, det är aldrig offrets fel och det är skolans skyldighet att sätta stopp.

Mobbning är ett känsligt ämne. I skrivandets stund är det flera som diskuterar frågan på twitter och flera har bloggat om ämnet. Isabel W. Sörensen sitter i förbundsstyrelsen för Sveriges Elevråd - SVEA och är skolpolitisk talesperson för psykosocial arbetsmiljö, och brinner verkligen för antimobbningsfrågan. På sin blogg skriver hon idag om ett av alla de seminarier om mobbning hon gick på i Almedalen i somras. Hon lyfter ett citat från Barn- och Elevombudsmannen, Lars Arrhenius.

"Efter att ha jobbat i fem år nu som Barn och elevombud har jag märkt en tolerans kring kränkningar mot barn som aldrig skulle accepteras i vuxenvärlden. Bara för att de är barn. Detta är sorgligt. Skulle jag kalla min kollega för hora skulle det bli konsekvenser. Det gör det inte i skolan."

Isabel lyfter en viktig skillnad i konsekvenserna mellan att om Lars hade kallat sin kollega hora och om en elev kallar en annan elev hora. "Han är ju vuxen." Då är det tydligen andra regler som gäller. Då är inte den som blir kallad hora som måste ändra sitt beteende, utan den som säger hora.

Det finns ytterligare en skillnad. Vem får vara med och lösa problemet. Senare i sitt inlägg skriver Isabelle:

"Det är vi unga som lever i och med mobbningen som vet hur det känns. Det är vi som vet vilken hjälp vi behöver. Det är vi som behöver få vara med i diskussionen. Går du inte i skolan längre har du ingen aning om vilka nya tortyrmetoder som utvecklats, utvecklas. Varje dag."

Isabel har rätt, skolorna måste låta eleverna vara med. Lärare och rektorer måste inse att de inte kan se saker ur barnens perspektiv och på så sätt ta beslut ÅT barn. Endast de som är barn nu kan se saker ur barns perspektiv.

Läs hela Isabelles inlägg.

Läs även Olofs inlägg om att gå till skolan med en klump i magen.


Publikrekord och lyxproblem

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 15 Augusti 19:10 Kommentarer (0)

Publikrekord och succé för Art Of The Streets. Under de två dagar som konventet höll till på Kägelbanan hann 5900 personer dit för att titta på livemålningar, ta del av workshops, lyssna på föreläsningar, seminarier och debatter, och graffa på den öppna väggen. Förra året drog Art of the Streets 3000 personer, med andra ord fördubblades nästan antalet besökare!

För Ung&Dum's del var helgen sjukt givande. Vi var på plats och pratade om engagemang och makt. Vem bestämmer vad som är engagemang? Vad händer när de som bestämmer inte fattar eller vill fatta vad engagemanget går ut på? Höjdpunkten för vår del var att låta alla tunga graffare göra om vår symbol. Vi fick in ca 70 versioner, bland dem ska vi nu välja ut fyra som ska tryckas upp på t-shirtar som vi ska ha resten av turnén. Det är ett rätt lyxigt problem att försöka välja vilka vi kör på. Alla är sjukt snygga och det råder fullt krig på kontoret.

För er som inte kunde vara på plats, här kommer lite bilder från helgen. Fler bilder hittar ni på vår Facebook-page, kika och gilla.


Vår tatuering



Den öppna väggen



Vår hörna och ett gäng som skissar om vår symbol




Våra inlägg från helgen

Kära Stockholms Stad
Varför prata om graffiti?
Vem lyssna på unga graffare?

Lästips

Riksteaterns pressmeddelande - Art of the Streets drog rekordpublik
Jesper Svensson - Nolltoleransen inte oproblematisk


Vem lyssnar på unga graffare?

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 14 Augusti 15:16 Kommentarer (0)

Igår debatterades Stockholms klotterpolicy här på Art of the Streets. Mycket hann gås igenom och något som blev sjukt tydligt är att samtalet måste fortsätta. Till exempel måste Nolltoleransförespråkarna bestämma sig för vad "fungerar" betyder i deras argument "öppna väggar fungerar inte". I den diskussionen kan de inte fortsätta att säga att polisen påstår att det inte fungerar. För ordet "fungerar" kan betyda en himla massa saker beroende på vem som använder det. Till exempel så tror jag att de unga graffare som satt i publiken skulle säga att nolltoleransen inte fungerar, men att öppna väggar gör det.

Men det är inte det jag skulle vilja ta upp nu. Nej, det jag skulle vilja prata om är som vanligt att ungas perspektiv måste in i debatten. För att vara extra tydlig menar jag att ungas röster måste in, inte vuxna som "ser det från ungas perspektiv".

Med på gårdagens debatt fanns en nolltoleransförespråkare, deras utsände, Christoffer Järkeborn. Innan jag skriver något mer så vill jag bara vara tydlig med att även om jag inte håller med Järkeborn så ska han ändå ha cred att han var den enda som tagit sig hit. Den här texten kommer att kritisera det han sa, det han står för, men att han var där är ändå positivt.

Järkeborn bemötte kritiken mot klotterpolicyn med sina egna argument om att det är Stockholmarnas önskemål att det ska vara så här. Han sa flertalet gånger att vi får den politik och de politiker vi väljer. Det han glömmer i det resonemanget är alla de under 18, de som inte får rösta. Han glömmer även att det är kommunens uppdrag att tillhandahålla kultur till barn och unga. Det vill säga att även om de under 18 inte får rösta så måste politikerna se till att de har möjlighet att ta del av den kultur som de vill. För att veta vad unga vill ha för kultur så måste man fråga de unga.

Att Järkeborn inte tänker på de unga graffarna blev tydligt när Lukas, en ung kille i publiken, ställer sig upp och frågar "Var ska jag måla de andra 363 dagar på året?" Järkeborn svarade att han förstod att Lukas tycker att det är svårt, men att han står fast vid att klotterpolicyn är bra. Unga engagerade konstnärer får alltså svaret "tough luck" när de frågar hur de ska utföra sin konst.

Järkeborn påstod igår att politikerna lyssnat på unga när de format sin klotterpolicy. Han skrev även i en tweet till oss att "Vi försöker lyssna på dem också. Men alla Stockholmare kommer nog aldrig vara överens om alla frågor." Nej, det är svårt att hitta en fråga där det råder total konsensus. Men som politiker måste man även lyssna på de som tycker annorlunda än en själv. Det konstiga här är att Art Of The Streets är ett konvent där sjukt många unga samlas för att skissa, prata och uppföra graffiti. Hit kom en nolltoleransförespråkare, Christoffer Järkeborn. Han är inte ensam om att hålla fast i klotterpolicyn. Han är heller inte ensam om att kunna förändra klotterpolicyn. Han skriver att "Vi försöker lyssna på dem". Vilka andra ingår i det där vi:et? Varför är de inte här och ställer frågor, pratar, lyssnar och lär sig?

Läs även Gatukonst.se inlägg Klotterpolicyn en demokratisk skandal


Varför prata om graffiti?

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 13 Augusti 10:59 Kommentarer (0)

NU är Ung&Dum på plats på Kägelbanan, Södra Teatern, i Stockholm och graffiti och street art konventet Art of the Street. Under två dagar ska vi prata engagemang, makt och graffiti.

De som känner till vad Ung&Dum gör och står för undrar kanske vad vi gör på Art of the streets. Vad ska ett projekt som jobbar med ungas inflytande göra där bland alla graffare?

En av de saker vi jobbar med är att förändra synen på ungas engagemang. Vem är egentligen engagerad och vad menar vi när vi pratar om engagemang? Vi pratat ofta om att det finns en viss bild av hur engagemang ska se ut för att det ska räknas som bra och "riktigt". Om engagemanget påminner om vuxenvärldens engagemang, ja DÅ räknas det. Men det engagemang som inte passar in i vuxennormen, det räknas inte, osynliggörs, och ibland till och med förbjuds.

Graffiti är ett engagemang som vuxenvärlden inte riktigt förstår och därför bestämt sig för att förbjuda. Men många stannar inte bara där vid förbudet utan fortsätter dessutom och binder samman graffiti med en massa andra negativa saker. I debatter om graffiti plockar nolltoleransförespråkare fram argument om tryggare och renare städer. Vissa går även så långt som att de börjar prata om vilka andra brott som graffare begår. På samma sätt som andra engagemang som inte passar in i vuxennormen binds samman med kriminalitet, som till exempel våldsbrott och tv-spel. Att dra dessa paralleller är helt sjukt. För vad skulle hända om vi tittade på vuxenvärldens brott och drog kopplingar till deras engagemang? Vilka engagemang skulle då bli de farliga och de som borde förbjudas?

Ung&Dum tycker att nolltoleransförespråkarna glömmer bort en viktig sak, de unga graffarna. Vad ska de unga graffare göra? Om det inte finns en enda laglig väg för dem att faktiskt göra det de vill, var ska de ta vägen? Vissa försöker omvända graffare, säger att de kan väl måla på duk. Men när man från stadens sida går på så hårt att man även stänger ner de kurser som finns i graffiti, vad ger man unga för möjlighet att faktiskt lära sig och bli bättre? Det nolltoleransförespråkarna måste inse att bara för att de inte tycker att det är snyggt så innebär det inte att det är farligt.

Graffiti är ett viktigt och riktigt engagemang. Att du graffar innebär inte automatiskt att du knarkar, slår sönder tågvagnar eller förstör ditt liv. På samma sätt som att du spelar i ett dansband inte automatiskt innebär att du kör rattfull.

Graffiti ger precis som alla andra engagemang unik kunskap och erfarenhet. De som vill ägna sig åt graffiti måste få en möjlighet att göra det lagligt på en öppen vägg. Framförallt så måste vuxenvärlden sluta gömma sig bakom en klotterpolicy och våga ta debatten.


Läs även debattartikeln i SvD: Policy strider mot yttrandefriheten



Kära Stockholm stad

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 12 Augusti 10:35 Kommentarer (0)

Jag läste att ni stoppat den reklamkampanj som Riksteatern planerat för Art of the Streets. Eftersom ni inte sett själva tavlorna som skulle sättas upp kan jag bara anta att det är själva evenemanget som ni är emot.

Jag förstår att det ibland kan vara svårt att hålla isär saker och ting. Ni har uppenbarligen svårt att särskilja graffiti som konstform och klotter och skadegörelse. Därför använder ni den så kallade klotterpolicyn och slår hårt på allt som möjligtvis kan falla där under.

Art of the Streets är ett evenemang som ifrågasätter den klotterpolicy som ni håller så kär. Det är ett evenemang som vill möjliggöra för graffitikonstnärer att utföra sin konstform. Öppna väggar gör att de som vill kan graffa lagligt. Det finns de som alltid kommer att vilja måla olagligt. Dem kommer ni aldrig att komma åt. Men de som vill göra det lagligt måste få en möjlighet att göra det. Varför vill ni inte ge dem det?

Låt mig ge ett exempel på hur jag menar.

Det är olagligt att köra för fort, men det finns en hel rad av sporter som går ut på att man ska göra det. Därför gör vi särskilda arenor och områden där de kan träna och tävla. Det finns fortfarande personer som kör för fort på vanliga vägar där man inte får köra för fort. Vissa av de som kör för fort är till och med samma personer som lagligt tränar och tävlar i att köra för fort. Vi straffar dem när de gör det olagligt, och hejjar på dem och beundrar dem när de gör det på de lagliga vägarna. Även fast det finns de som kör för fort på ställen där man inte få köra för fort, så gör vi det ändå möjligt att träna och tävla.


På samma sätt som ni kan göra arenor där det är lagligt att köra för fort, kan ni göra arenor där det är lagligt att graffa.


Jag hoppas att ni förstod mitt exempel. Om inte så har jag fler. Om ni kommer till Södra Teatern den 13-14 augusti så kommer jag och Ung&Dum att vara där. Kom dit så kan vi prata. Nu tänker jag fortsätta ha semester.


Det här blogginlägget publicerades första gången den 21 juli, men raderades i samband med att vår sida blev hackad. Vi publicerar därför detta inlägg igen.

Hackade, sura, men inte slagna

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 10 Augusti 16:30 Kommentarer (2)

I måndags kom hela projektgruppen tillbaka efter semestern. Första dagen efter semestern brukar kännas rätt tung, men för oss blev det värre. Under semestern har någon kommit åt en i projektgruppens inloggningsuppgifterna till facebook och även till vår sajt. Men personen som kom åt inloggningsuppgifterna har inte bara loggat in utan även raderat större delen av innehållet på hemsidan, plus tagit bort får FB-grupp. Det tog ett par timmar innan vi fattat vad som hänt. Efter att ha brutit ihop, svurit och sparkat på de mjukare delarna av vår inredning, har vi nu börjat bygga upp sidan igen. Det mesta fanns räddat genom backup-systemet, men vissa saker är borta.

Om ni hittar en länk som inte leder någonstans eller något som inte funkar. Maila maja@svea.org så fixar jag det!

Glöm inte att gilla oss på Facebook!


Hackade, förbannade, men inte slagna

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 10 Augusti 16:29 Kommentarer (0)

I måndags kom hela projektgruppen tillbaka efter semestern. Vi kan väl erkänna att det var väldans mycket svårare att komma tillbaka än vanligt. Under vår ledighet har någon lyckats komma åt inloggningsuppgifter och raderat större delen av innehållet på hemsidan, plus tagit bort får FB-grupp. Det tog ett par timmar innan vi fattat vad som hänt. Efter att ha brutit ihop, svurit och sparkat på de mjukare delarna av vår inredning, har vi nu börjat bygga upp sidan igen.

Om ni hittar en länk som inte leder någonstans eller något som inte funkar. Maila maja@svea.org så fixar jag det!

Glöm inte att gilla oss på Facebook!


Kategorier

Ung&Dum Crew

Ambassadörer & Utbildare

Gästbloggare

Skriv vad du tycker



Arkiv

December 2011

Största Tacket! Ullenhag, du är helt okej för mig! VALET är avslutat! Svar till Dag och andra suckande vuxna Ett nytt sätt att ta sig på Du är för ung! TUNGT stöd Jag vill sparkas, gråta, skrika, lipa och jobba med antirasism även mer Avpixlad Det finns inga invandrare Nu fortsätter ni ute i landet Islamofobi och terrorism Klappad på huvudet SÅ mycket kärlek!

November 2011

Ung&Dum på DO Tyckande har ingen Åldersgräns Simon hälsar på! Brev till makten Vem förstår? Valet-sidan är lös! Den stora vita medievärlden Ett samhälle för alla? En vecka kvar till Valet! Uppror mot betygstressen! Trött och tråkigt i Radio1 TO OSLO, WITH LOVE En liten hälsning från en Sollentunabo Trött på Rasism? Gör något åt det! Röstlösa rop på hjälp Jag är inte emot graffiti, men.... Helgen på Bona Cracking the Armour

Oktober 2011

Unga dumma skribenter Att fly är ingen utflykt! Kultur mot Rasism Ung, dum och politiker Rasism, Ganna och Vitskallar Galen Vecka Mobbning - något för unga? Makten åt barnen i böckernas värld Kött och blod Att Rösta På Låtsas

September 2011

Ta på konsten Sex&Samlevnadsdagen Vafan Eskilstuna... Stackars franska skidåkare... eller? Lyssna då! Från skräp till plånbok Den gömda befolkningen, det bortglömda engagemanget Skit i det "dåliga"! Grattis RBUF!! Tack Gävle! Tack Lerum! Är du ung och dum, Annie? Vinnaren är.... Kära 16-åriga Jag....

Augusti 2011

Hämnd söt som baklava Ungjävlar! Det här är Engagemang! Skyll dig själv lille vän! Publikrekord och lyxproblem Vem lyssnar på unga graffare? Varför prata om graffiti? Kära Stockholm stad Hackade, sura, men inte slagna Hackade, förbannade, men inte slagna

Juni 2011

Konsten att smiza! En liten teaser Yey Gevalia! Skärpning Gevalia! Tacka Nej! Musik handlar inte om kön Dåliga Ungdomsförbund Barnfattigdom ska aldrig accepteras Medias krig mot unga Radio1 och livserfarenhet

Maj 2011

Farsartat färgval för Finland Poliser, våld och makt Samhällskritiska eller blåsta? Just nu Vuxen på riktigt Fika-för-alla-dagen Erfarenhet är ett tomt ord! Dumstrut och skamvrån Ung&Dum crew i klipp Jag mådde ganska bra den där regniga septembermorgonen Ett smartare PR-trick För ung för att bry sig?

April 2011

Sticka till Afrika Harakat och heder Det rycker i armen Tar debatten! Första klassutbildningen!! Nytt kontor! Yttrandefri och bostadslös Euroturk skriver om Ung&Dum Om transungdomars tunga vardag i skolan Fördubblad utbildningskår! ”En klapp på huvudet” Burkaförbud i Frankrike... Makten över föreningen Lyfter på hatten och tackar för helgen Lärarna måste släppa makten

Mars 2011

Allt är politikernas fel Det oförståeliga hatet Nu raggar vi skolor! SR lyfter härskartekniker Engagemang, viktigt och lärorikt! Peppen! Underbara utbildare! Peppade och riktigt nöjda! För ung för att förstå? Unga inte värda att tas på allvar! Måndagen i korta drag Dagens Seminarium Varför prata om antirasismens framtid? Utbildare och sol! Åldersgräns för att rösta? Rösta vid 16! Film, förändring och framtiden! Ung med åsikter Trosa lyssnade! Filminspelning i Norrköping Ungdomsråd i Trosa Vad är Planka.nu? Vad sägs om att lyssna? Dataspel är engagemang!

Februari 2011

Graffiti - skadegörelse eller konst? Vad är "riktigt" Engagemang? Vad händer? Ung&Dum Live! Varför är jag jude? Konsten att prata MED inte OM Men du kan ju skriva! Var kommer du ifrån egentligen? Etnisk identitet, inte så jävla lätt! Du ska vara tacksam! Du ska se att det går över För alla oss som skriker när ingen lyssnar Barn och unga är inte framtiden - de är nu! Från cowboymakt till sheriffmakt Bli arg på ramen istället för tavlan Kul med så många unga här! Bloggens andra vecka Mäktig eller lillgammal? Om ålder och makt 12 år och slagpåse Duktig trots din ålder? Antirasism=verb Därför är jag sjukt anti Skapandet av Vi och Dem Varför får ingen under 18 frågan? Ålder = makt Vad är Åldersmaktsordning? Fantastisk första dag Du är politisk Vad är Rasism? Första blogginlägget!

Följ oss på

Följ Ung & Dum på Twitter Följ Ung & Dum på YouTube Följ Ung & Dum på Facebook Maila oss
svea centrummotrasism rbuf