Sticka till Afrika

Postad av Ung&Dum Crew > Ung&Dum Crew : 29 April 13:07 Kommentarer (0)

Nu har vi återigen ramlat över ett sånt där sjukt roligt och peppigt engagemang och bara måste tipsa andra om det! Sticka till Afrika är ett projekt som binder samman två sjukt bra saker, politisk aktivism och en hobby! Vi pratar ofta på kontoret att när man gör något man är bra på och tycker är roligt, samtidigt som man jobbar för det man vill förändra, DÅ blir det oftast som allra bäst!

Anna Strömberg Pamp, som ligger bakom projektet, har länge varit engagerad i Afrikagrupperna och hon är sjukt duktig på att sticka. Därför har hon kommit på att hon kan kombinera de två i ett projekt. Anna stickar en massa snygga plagg, strumpor, halsdukar, innetofflar, sjalar, pulsvärmare, och en himla massa annat. Sen säljer hon dem för 200 spänn styck och för varje plagg sålt skickar hon 50 spänn till Afrikagrupperna (150 kronor täcker upp garn och portokostnad). Under hela projektet lägger hon upp bilder på sin blogg och berättar om hur allt går. Via sedan kan man även hitta länkar till sidor som ger mer info om vad som händer i olika afrikanska länder.

Kika in på Sticka till Afrika och följ projektet på Twitter.

Vet du något annat peppigt projekt/person/blogg/organisation/förening som vi borde kolla in och inspireras av? Mejla oss på ungochdum@svea.org.

Harakat och heder

Postad av Ung&Dum Crew > Gülsen : 28 April 08:05 Kommentarer (0)

Under hela våren har föreningen Megafonen, Rädda Barnen och Röda Korset arrangerat Harakat Café. Harakat betyder rörelser och är ett föreläsningscafé. Varannan tisdag har de föreläsningar och varannan diskussionskvällar. Syftet med Harakat är att lyfta upp olika intressanta samhllsfrågor, skapa nya möten mellan människor och öppnar upp för diskussionen som är relevanta för unga.

Igår var jag på den sista förläsningen med Harakat för denna vårtermin. Föreläsningen handlade om hedersnormer. Som vanligt var det en diskussionsrik publik som samlats. Efter föreläsningen var det många i publiken som kritiserade retoriken kring hedersrelaterat förtryck och våld, att många ofta pratar om detta som ett invandrarproblem. Några i publiken påpeka att horrykten, oskuldsbegreppet, våld mot kvinnor och homofobi finns i alla samhällen, kulturer och grupper. Det är inte något som är reserverad eller specifik för en viss kultur, etnisk grupp eller religion.

Tyvärr är det väldigt att man kliver just i den fällan när man pratar om hedersrelaterat förtryck, det finns ofta en förutfattad mening att det inte finns inom den svenska kulturen. Ung&Dum har bland annat skrivit en rapport som heter Politiska konstruktioner av svenskhet där vi granskar de barn- och ungdomspolitiska regeringsskrivelserna och ser hur de gör samma misstag. Där skriver de om "flickar som växer upp i patriarkala familjer" och texten visar att de menar invandrar familjer. Regeringsskrivelserna utgår ifrån att det inte finns patriarkala familjer bland "vanliga svenskar". Vi på Ung&Dum och många som var på Harakat igår menar att utifrån en feministisk förståelse är alla samhällen är patriarkala.

I vår granskning såg vi att invandrare konstrueras som "sämre" föräldrar och eventuellt våldsamma i regeringskrivelserna, än svenskar. Många i publiken var inne på samma spår, och menade även att begreppet kultur används som ursäkt och förklaring till att bekräfta retoriken om att svenska familjer är jämställda och demokratiska. I vår rapport skriver vi att benämnandet av att icke-svenska familjer blir viktig för att upprätthålla skillnad mellan "vi jämställda" och "de andra ojämställda". Kanske därför har hedersrelaterat förtryck och våld fått så mycket medial genomslagkraft.

Många i publiken menade att hedersdiskursen handlar mer eller mindre om kulturrasism. När en svensk man utöver våld bortförklarar och förmildrar man handlingen genom att skylla på förövarens barndom eller på alkoholism. När en invandrareman utöver våld, använder man hans kultur som förklaringsvariabel och motiv.

Hedersdiskursen delar in mellan "vi" demokratiska och jämställda och "de andra" med barbariska föreställningar, normer och värdering kring genus och sexualitet, sa en kille i publiken. På så sätt förstärker detta rasismen, fortsätta han. Jag kan inte annat än att hålla med honom. Det är inte kulturen, religionen, integrationen eller invandringen som är problemet. Det är som problemet är de rasistiska strukturer som konstruerar icke-svenskhet som politisk och samhällelig problem. Och där det upprätthålls skillnad och hierarki mellan gruppen "svenskar" och "invandrare". I hedersdiskursen kopplas detta till kön.

När jag gick ifrån Harakat i tisdagskväll var jag både glad och arg samtidigt. Arg för att dessa ämnen är så himla lätt fastnar i rasistiska resonemang och föreställningar. Glad för att Harakat är ett så bra initiativ. Att det finns ett sånt här ställe där alla samlas och pratar om viktiga samhällsfrågor. Synd att det var sista kvällen för våren. Men förhoppningsvis kommer de igen i höst!

Det rycker i armen

Postad av Ambassadörer & Utbildare > Linda Axelsson, utbildare Ung&Dum : 26 April 09:33 Kommentarer (0)

- en dag ur en Ung & Dum utbildares liv:

Kliver på bussen och jag hamnar bredvid två pojkar som samtalar om vardagen.
"Jag hatar min nya hjälplärare. Jag känner mig handikappad när hon är närvarande. Jag kanske är det. Men bara för att jag är lite arg behöver jag inte en vuxen med mig på toaletten. Eller gör jag det?"
"Neeej, det gör du inte"
"Det är som om dom inte tar oss på allvar"
Det rycker i min arm. Jag vill räcka upp den. Jag vill kommentera.

Istället kliver jag av bussen och går till min föreläsning. Under föreläsningen är det en elev som svarar till vad föreläsaren sagt. En annan, som sitter nära mig, viskar "vad säger hon? hon pratar som om hon är 12 och inte fattar nånting". Det rycker i armen på mig igen. Fan vad det rycker. Jag vill kommentera den där viskningen.

På bussen hem vet jag inte vem jag sitter bredvid, om dom kanske pratar eller inte, om någon kör vet jag inte heller, kanske var det inte ens en buss jag satt på. Jag är för upptagen med att tänka på hur nödvändigt och bra Ung & Dum är. Det rycker i armen igen. Jag vill till Malmö, till den vita tavlan där det står 'engagerad', och så vill jag dra ett tjockt sträck och skriva med stora feta bokstäver utan rött eller grönt så alla kan se: UNG & DUM UTBILDARE!

Historien är baserad på en sann dag och värld.


Tar debatten!

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 21 April 18:59 Kommentarer (0)

Nu tar Ung&Dum crew påsklov, men innan vi loggar ut helt och hållet så vill vi bara tipsa om Ungdom mot Rasisms grymma kampanj Hela Sverige tar debatten. Kampanjen är Ungdom mot Rasisms sätt att samla upp alla de som vill motarbeta den allt mer utbredd vardagsrasism som samhället i stort inte verkar kunna eller vilja hantera. Den som vill vara med kan skriva ner sina tankar kring rasism och hur man kan motarbeta rasismen och publicera på kampanjbloggen, gå in på kampanjsidan och läs vad mer du kan göra!

Kampanjen är sjukt bra och viktig, därför har jag idag skrivit om mina tankar kring vithetsnormen och rasism. Du kan läsa den HÄR


Vi har även en himla massa bra texter härinne hos oss kolla in dem här:
Vad är Rasism?
Därför är jag sjukt anti!
Skapandet av Vi och Dem
Var kommer du ifrån egentligen?
Men du kan ju skriva!
Varför är jag jude?


Första klassutbildningen!!

Postad av Ambassadörer & Utbildare > Isabella Andersson och Erik Blom : 21 April 16:19 Kommentarer (0)

Våra fantastiska utbildare Isabella Andersson och Erik Blom har varit i Örnsköldsvik (även känt som Foppaland) och hållit de absolut första klassutbildningarna. Vi bad dem skriva några rader om hur det var.

Nu är tre dagars utbildningar i Örnsköldsvik på avklarade. Vi kom till staden vi aldrig varit i tidigare i söndags kväll och tog oss snart till vårt vandrarhem som låg en bit utanför Ö-vik, på landet. Som tur var fanns internet vilket räddade våra kvällar där. Måndag morgon började vi med våra utbildningar för tre härliga högstadieklasser på Geneskolan. De tre dagarna fylldes av övningar och samtal om normer, makt och andra orättvisor i samhället. Vi lärde oss väldigt mycket och klasserna lärde sig förhoppningsvis minst lika mycket. Det var riktigt kul att få utbilda och känna att eleverna tog till sig och såg samhället lite annorlunda efter dagarna. Vi diskuterade även engagemang och när vi lämnade skolan kände vi att vi lämnade elever med en vilja att förändra och engagera sig i allt de företar sig i livet. Vi lämnade även elever som inte kommer acceptera klappar på huvudet eller dumförklaringar bara för att de är unga.

Ung&Dum är ett oerhört viktigt och bra projekt och nu har vi fått prova projektets idéer i praktiken och spridit budskapen vidare. Det här var bara en början och vi ser fram emot många fler härliga utbildningar i framtiden!


Nytt kontor!

Postad av Ung&Dum Crew > Ung&Dum Crew : 20 April 09:04 Kommentarer (0)

Det har varit väldigt tyst härinne på bloggen den senaste tiden. Anledningen? Vi har lekt flyttkarlar! Ung&Dum crew har ju den fantastiska äran att dela kontor med Sveriges Elevråd - SVEA. Efter många år i en liten bunker vid Skanstull har Svea äntligen bestämt sig för att det var dags att se solljuset och letat upp nya lokaler, så efter några dagars slit bor vi numera i ett ståtligt kontor på Norr Mälarstrand. Några tecken på att vi kommit upp oss i världen är att vår närmaste granne inte längre är en pizzeria och en liten blombutik, utan numera en arkitektbyrå, en hästbutik och en flaggbutik. Vi behöver inte heller gå ner i underjorden för att sätta oss vid våra skrivbord utan går istället upp en trappa. Har du vägarna förbi får du gärna titta in och säga Hej!

Eftersom vi de senaste dagarna har gjort en massa saker som vi inte brukar göra har vi lärt oss en massa spännande saker om varandra. Sandra är väldigt pillig och fixig av sig och blir lite ynklig när hon är trött och sjuk. Olof kan köra lastbil, men har inte riktigt koll på det där med automatväxling. Maja må vara stor, stark och ståtlig, men får lätt blåmärken när man kastar bord i ansiktet på henne. Och Gülsen är sjukt duktig på att planera in sina lediga dagar.

Vi har även lärt oss att ett krav för att jobba på Gladö tippen verkar vara att man måste vara fruktansvärt sur.

De närmaste dagarna ska vi nu göra vårt bästa för att piffa till det nya kontoret som just nu är lite vitt och tråkigt. Men ge oss lite tid så ska vi nog kunna piffa till även detta. Har vi en gång pimpat en bunker, kan vi definitivt fixa till detta!


Så här ser det nya kontoret ut nu innan vi kommit igång och piffat. Vi lovar att kasta upp en nya bild när vi är klara!



Yttrandefri och bostadslös

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 14 April 17:37 Kommentarer (0)

Dagen idag har varit bra på så många sätt. Jag började dagen med att ta en morgonkaffe med projektet Yttrandefri. Ebba och Anna som jobbar i projektet jobbar stenhårt för att förändra synen på unga journalister och förutsättningen för dem att utföra sitt arbete. Journalister på skoltidningar idag har fullt sjå att tas på allvar. Rektorer och lärare kräver att få förhandsgranska deras material. Att gå in och ändra det som de skriver om och censurera texter som de anser är olämpliga. En del av anledningen till att lärare och rektorer anser att de har rätt till detta är att de inte ser eleverna som skriver för skoltidningarna som riktiga journalister, utan bara som någon som "leker" journalist.

Yttrandefri har skrivit en debattartikel om detta på Journalisten. De är ett sjukt bra och peppigt projekt som vi förhoppningsvis kan hitta på något spännande tillsammans med.

På eftermiddagen sprang vi till Kulturhuset där Olof var med i en paneldebatt för att prata om den förstudie som Jagvillhabostad.nu har gjort om hur medborgardialoger för stadsbyggnationer ska förbättras för att unga ska få mer att säga till om. Med i panelen var också vice ordförande för Yimby, Jonas Frejd, och Tove Sandström som är projektledare för förstudien, mer om förstudien finns på Jagvillhabostad.nu.

I diskussionen lyftes en himla massa viktiga perspektiv. Jonas Frejd från Yimby, sa att om man pratar om medborgardialog ur ett demokratiperspektiv måste alla grupper i samhället få komma till tals, att det är en rättighet! Han sa även att det är extra viktigt att barn och ungas åsikter tas till vara just i byggnadsfrågor eftersom det är så långa byggtider. Från början till slut tar det ca 10 år, och då är det de som är barn och unga idag som är de som ska bo i området när det blir klart. Idag är det personer i medelåldern och pensionärer som är de som är med och påverkar vad som ska byggas, vissa hinner dö innan det är klart!

Olof påpekade att ungas kunskap i bygg- och bostadsfrågor inte ska vara ett krav för deras möjlighet att tycka till. Utan att utformningen av samtalet måste öppna upp för allas deltagande. Prata om det som ska pratas om så att alla förstår! Att använda ord som bara tjänstemän förstår skrämmer bort folk från samtalet. Makten blir därför snedfördelad. Jonas höll med och sa att vuxna oftast kan knyta en person med specialkunskap till sig och föra fram sina åsikter rätt paketerade genom dem. Det handlar alltså inte om att vuxna kan mer och därför får mer inflytande, utan att de kan hitta någon som kan mer och genom den personen kan få inflytande.

Panelsamtalet fick mig att tänka på vuxenvärldens totala brist på självinsikt, man bygger upp höga murar runt sig och skyller på alla som inte orkar klättra över, och kallar dem för oengagerade och okunniga. Jag vet inte hur många möten mellan politiker och barn och unga jag suttit på där politikerna klagar på att de barn och unga de bjudit in, inte kommer, och att de som kommit dit inte har något att säga. Sen reflekterar de inte över att de la upp inbjudan på någon svåråtkomlig del av kommunens hemsida och att alla ord de använder är förkortningar som de knappt själva förstår. De barn och unga som faktiskt säger vad de tycker och kommer med sina förslag ges sedan ingen återkoppling.

Vill man ha in andras åsikter måste man öppna upp och visa att man faktiskt är intresserad av andra personers åsikt. Utforma inbjudan så att det faktiskt känns som en inbjudan och så att den går att hitta, använd ett språk som även den som inte jobbar med de frågorna varje dag också förstår vad man frågar om. Visa att du har lyssnat genom att ge återkoppling på vad som sades. Hur svårt ska det vara?


Euroturk skriver om Ung&Dum

Postad av Ung&Dum Crew > Olof : 13 April 17:12 Kommentarer (0)

TUF - Turkiska Ungdomsförbundet skriver om Ung&Dum i senaste upplagan av Euroturk!

"Det finns en nedvärderande syn på barn och ungas kompetens och förmåga. De utestängs från att vara med och påverka i politiken, och deras åsikter och tankar avpolitiseras och nedvärderas. Det påstår det nya projektet Ung&Dum - om synen på barn och unga som drivs av Sveriges elevråd - SVEA, Centrum mot Rasism och Rädda Barnens Ungdomsförbund. Ung&Dum ska under tre år jobba för att öka barn och ungas makt och möjligheter, och för att synliggöra och motarbeta rasistiska tendenser inom politiken. Inom projektet pratar man om ålder som en maktordning.

Ålder är en maktfaktor. Utifrån hur gammal någon är bestämmer vi precis vad de kan, vad de vill, hur de är och hur mycket de ska få vara med och påverka. Det gör att ungas handlingsutrymme begränsas, förklarar Olof Svensson som är projektledare för Ung&Dum."


Läs hela reportaget här.


Om transungdomars tunga vardag i skolan

Postad av Gästbloggare > Adrian Repka : 13 April 09:13 Kommentarer (0)

Adrian Repka driver Jämfota ett normkritiskt mångfaldsskapande företag, utbildar i transkompetens och skriver på bloggenGenusförvirrad.

Jag har just skrivit en text till en antologi, samling av texter, som RFSL Stockholm ska ge ut i sitt projekt Transit. Boken ska handla om unga transpersoners och transsexuellas livsvillkor. En ung transperson eller transsexuell är en som bryter mot förväntningarna som finns på den utifrån könet som den förväntas ha. Kategorierna «kille» och «tjej» är skapade i vår kultur och varken självklara eller naturliga. I andra kulturer och i andra tider kan kön organiseras på andra sätt än hur det görs i Sverige idag.

En transungdom kan till exempel vara en person med en «killkropp» som klär sig på ett sätt som andra ser som tjejigt, en tonåring med en «tjejkropp» som känner sig som en kille eller en som känner sig som något annat än tjej eller kille. Det kan också vara en ungdom med en kropp som inte passar in i facket för varken kille eller tjej.

Min text handlar om den tunga och tuffa vardag som många transungdomar möter i skolan. Den vanliga mobbningen stannar oftast mellan elever, medan mobbningen mot transelever ofta späs på av de normativa men välmenande vuxna, som ibland också gör den värsta skadan.

Texten utgår ifrån sanna berättelser som mina kompisar berättat om för mig och handlar om till exempel osynliggörande och objektifiering. Om att känna att man knappt existerar för att inget någonsin pratas om trans utan alla bara låtsas att alla människor passar in i någon av de två könsmallarna och om hur barn i skolan som berättar om att de är trans enligt sina lärare ska bli någon slags experter på trans och vara ambassadörer för transpersoner och transsexuella i stort.

Texten tar upp många härskartekniker (se sida 40 i Ung&Dums magasin), och det exempel som jag tänkte berätta om nu handlar om projicering och om att skylla på offret. Stycket handlar om Tove som är transtjej (hon har en kropp som ses som en killes ihop med en tjejidentitet) och var hårt mobbad i sin skola.

«Tove berättade för mig om hur andra elever ropade hemska saker till henne på skolgården och om hur hon lärde sig att slåss mot stora killgäng som alltid anföll henne i grupp. Lärarna såg vad som hände men gjorde inget. De tänkte kanske att grabbar är grabbar, de slåss. Toves föräldrar pratade med skolledningen som sa att Tove inte ens hade ett år kvar av skolan och att hon då kunde flytta ifrån området och bli kvitt sina mobbare. Föräldrarna gav sig inte och menade att det var skolledningens ansvar att göra något och det på en gång. Rektorn svarade att Tove 'ju inte ens försöker passa in', och då kan man förstå att de andra eleverna har problem med henne. Rektorn använde bland annat uttrycket 'ni vet hur elaka ungar kan vara' och föreslog att Tove skulle tona ned sitt yttre lite eller så kunde det ordnas med en förflyttning till en annan skola för Toves del, där hon kanske skulle få det lite lättare sin sista grundskoletid».

Fastän Tove som transtjej ska vara skyddad av alla tänkbara lagar och krav tar rektorn inte sitt ansvar att göra Toves trygg. Rektorn låter bli att sätta gränser mot andra elevers dåliga beteenden, utan godkänner mobbningen genom att skylla på Tove för det hon blivit utsatt för. Enligt rektorn är det hon som ska ändra på sig, normalisera sig eller flytta. Det är lätt att se att också rektorn är transfob och tyckte precis som mobbarna att det var fel på Tove. Men istället för att stå för sin egen åsikt valde han att projicera, alltså lägga den, på mobbarna.

Med texten till antologin vill jag lyfta samtalen om transungdomars välmående och möjlighet till en trygg skolgång. Jag vill få lärare och vuxna att se problemen, att ta sina ansvar och sluta slingra sig. Själv är jag övertygad om att vuxna kan vara lika elaka som barn, de har bara lärt sig att inte visa det så mycket. Skillnaden mellan barns elakhet och de vuxnas är också att de vuxna har lagstadgade skyldigheter att inte bete sig transfobt, utan måste ta ansvar för sina elevers skolgång.

Men mest av allt vill jag med texten heja på alla transungdomar och ge dem en känsla av att de inte är ensamma utan att vi är många som upplevt saker som de upplever, att det inte är dem det är fel på utan systemet och att vi också är många som jobbar för att deras situationer ska bli bättre.



Mer bloggat på samma ämne:
För ung för att förstå




Fotograf: Karin Thorsell, Tidningen NU

Fördubblad utbildningskår!

Postad av Ung&Dum Crew > Sandra : 12 April 17:10 Kommentarer (0)

Den andra utbildningshelgen är över! Vi var i Malmö och det har skrattats, diskuterats, ätits, funderats, planerats, lyssnats och lärt kännas.
Vi har nu, efter utbildningshelgen nummer 2, ett starkt startfält med 35 utbildare som alla bidrar med sina styrkor, och kommer genomföra utbildningarna på ett helt fenomenalt vis!
Efter helgen är vi peppade och glada och lyfter på hatten för att vi fått träffa ännu ett gäng fantastiska människor som kommer jobba med oss i projektet!

Utbildningsbeställningarna börjar verkligen rulla in, och vi är på allvar på väg ut till barn och unga i hela Sverige!

Så håll i hatten högstadie- och gymnasieskolor, Ung&Dum är på språng!



”En klapp på huvudet”

Postad av Gästbloggare > Mikaela Wikström : 12 April 12:03 Kommentarer (0)

Jag har starka åsikter, och jag har aldrig varit rädd för att säga dem. Jag minns fortfarande alla de gånger jag har berättat för vuxna i mitt liv om något jag tyckte är väldigt viktigt och mötts av skratt och kommentarer som "det där är en åsikt du kommer växa ifrån när du fått lite mer erfarenhet". Jag kände mig så liten och nedvärderad. Som om min åsikt inte var värd någonting, bara för att jag var yngre än dem. Jag fick "en klapp på huvudet".

Det finns en massa maktrelationer mellan olika grupper i samhället som påverkar vem som värderas högst och vem som har mest att säga till om. En sådan maktrelation är den mellan vuxna och barn, mellan äldre och yngre. Om vi jämför samhället med en stege så hittar vi vuxna högt upp stegen och barn och unga längre ner, under de vuxna. Vuxna har helt enkelt mer makt. Varje gång någon blir "klappad på huvudet" är det ett uttryck för den maktrelationen. Den maktrelationen är så självklar att den inte ifrågasätts. Jag blir förbannad, andra skrattar.

Det finns en anledning till varför vuxna så lätt kan strunta i att lyssna på barn och unga. Barn och unga är utestängda från den yttersta formen av medborgerligt inflytande, vilket är rätten att rösta. Utan rösträtt är det fritt fram för vuxna att välja om och när de faktiskt lyssnar och tar till sig barn och ungas åsikter. Vissa gör det, vissa gör det inte. Utan rösträtt kan inte barn och unga garanteras verkligt inflytande i samhället. Detta var vad en grupp engagerade och förbannade medlemmar i Rädda Barnens Ungdomsförbund kom fram till för sju år sedan och organisationen har sedan dess kämpat för att sänka rösträttsåldern till 16 i alla allmänna val.

Genom att inkludera barn och unga i den demokratiska processen så säger vi att barn och unga är lika viktiga och kompetenta som de som är över 18 år är och att det är viktigt att ta tillvara på barn och ungas unika erfarenheter och perspektiv. Vi säger också att genom att lyssna på människor, oavsett ålder och erfarenhet och ge dem rätt till lika mycket inflytande så tar vi steget mot en verklig allmän rösträtt som åtminstone inkluderar flera än den gör idag. Det skulle också innebära att vi slutar att se på barn och unga som framtiden istället för kompetenta individer med ett unikt perspektiv som är viktigt här och nu.

Mikaela Wikström, Talesperson i frågan om sänkt rösträttsålder för Rädda Barnens Ungdomsförbund. En person som inte växt ifrån sina åsikter...


Mer bloggat på samma ämne:
Åldersgräns för att rösta
Rösta vid 16

Burkaförbud i Frankrike...

Postad av Ung&Dum Crew > Sandra : 11 April 19:22 Kommentarer (0)

... och Dagens Nyheter hakar på den rasistiska retoriken

Idag blir det kriminellt att ha burka i Frankrike. En ödesdiger dag där Europa nu steg för steg visar sitt rätta rasistiska ansikte. Burkaförbudet i Frankrike är bara ett tecken på rasismen – andra är stoppet mot minareter i Schweiz 2009 och tvångsförflyttningarna av romer i Italien 2008. Och när några av de starkaste länderna i Europa visar på rasism på hög nivå, väljer DN att haka på retoriken.

I måndagens Dagens Nyheter finns en artikel om burkaförbudet i Frankrike dagen till ära. När jag läste den var det en del saker som fick mig att reagera starkt. Det första som får mig att haja till är hur de väljer att beskriva en kvinna som heter Sonia som bär burka:
"Det är omöjligt att ana hur hon ser ut under lagren av tyg och de svarta handskarna, om hon är mörk eller ljus, brunögd eller blåögd. Men rösten bakom slöjan är välartikulerad, självsäker och mycket fransk."

Varför känner DN ett behov av att definiera Sonias fysiska etnicitet, dvs. vilken hudfärg hon har? Varför har det betydelse i sammanhanget, där vi pratar om hennes religion? Varför måste DN påpeka hur bra Sonia pratar franska? Om vi läser mellan raderna ser vi att det ligger en föreställning i att eftersom hon är muslim kan hon nog inte franska så bra, därför måste vi förtydliga att "det kan hon visst". Det DN gör är att skilja på människor, utgå från att religion och hudfärg måste det pratas om tillsammans, och att de med "den andra" religionen såklart inte kan språket! Vad gör dessa föreställningar som DN har med vårt samhälle?

Sonia är född i Frankrike av ateistiska föräldrar och har konverterat till islam, och vidare i artikeln skriver DN att "det är omöjligt att veta vad som fått Sonia att göra detta udda livsval". Här börjar jag bli förbannad. Udda? Hade de valt ordet "ovanligt", okej. Men udda? DN väljer att lägga en värdering i att det är konstigt att konvertera till islam. Att något är udda är inte fakta, det är en åsikt, och jag törs påstå att det är oerhört oproffsigt av en tidning som DN att visa sina rasistiska utgångspunkter så tydligt som i den meningen. "Vi", den vita media-eliten, kan påstå att det "dom" gör är udda, och kalla oss objektiva journalister.

DN använder sig i artikeln av den gamla vanliga rasistiska retoriken som vi kan se på så många nivåer i samhället. Det är precis samma retorik som gör att Frankrike kan rättfärdiga förbud mot slöjor. "Vi" och "dom", etnicitet, religion och fördomar om kompetens, samt värderingar i vad som är udda och vad som är normalt.

Rasismen finns inte bara i de högerextrema partierna, inte bara i historien – den finns i EU-länderna, den finns i Sverige, och den finns i vår största dagstidning Dagens Nyheter precis idag. Skärpning!

Läs artikeln här>>



Makten över föreningen

Postad av Gästbloggare > Basar Gerecci Megafonen : 08 April 14:41 Kommentarer (0)

Idag gjorde Barnen i P1 ett program om manifestationen VREDENS DAG - Från Tahrir till Husby, mot nedläggningen av vårdcentralen i Husby. En av arrangörerna av manifestationen var föreningen Megafonen. Vi gjorde en intervju med dem när vi skulle göra vårt Magasin. Megafonen är en grym föreningen, vi bad därför en av grundarena Baras Gerecci, skriva om sina tankar kring makt, föreningar och engagemang.

Jag är aktiv i Megafonen. Vi är många fler än mig. Morgon, kväll, natt. Gruppen har gjort det i snart två år. Men fram tills idag har vi, av skäl som är för många för att räkna upp, inte jobbat med en riktig medlemsverksamhet. Visst, ungdomar har funnits i vårt nätverk och vi har snabbt kunnat nå dem när så krävs. Men de har aldrig haft sitt namn i våra böcker och därför också saknat formellt inflytande över organisationen.

Men nu är Megafonen tillräckligt etablerad, fast även fortsatt så småskalig, att vi känner behovet av en breddning.
Frågan är bara: varför vill egentligen göra det?

För oss handlar medlemskapet om att göra Megafonen öppen. För slutna sammanhang blir snabbt konstiga. Människor har en läskig förmåga att känna sig bekväma i fina positioner, glömma goda motiv från förr och med tiden leva bara för att överleva. Jag vet det, för ibland kan jag känna småsting av det själv. Vi behöver en organisation som är genomskinlig som Doktor Glas. Ingen ska tvivla på vår agenda och förväxla oss för krigare utan ideal.
Här blir det direkt intressant att tala om makt. Megafonen välkomnar in nya människor. Vissa hade sagt att vi släpper ifrån oss makt, vi menar att vi bjuder in den.

Fast medlemsverksamheten handlar i grunden inte om transparens. Det handlar framförallt om att vi vill aktivera SÅ MÅNGA unga Järvabor som vi bara kan! Och den enklaste vägen för människor att vilja vara aktiva ihop med oss, är känslan av tillhörighet till och ägarskap över Megafonen.
Vi vill att våra medlemmar äger vår förening. Vi vill att de känner det. Att de behandlar den med den stolthet och ansvar, som man gör bara när saker är ens egna. Vi vill att makten över organisationen ska ligga, inte i finansiärens eller styrelsens händer, utan medlemmens. För hon är, i slutändan, hela anledningen till vår existens.

En vän och inspiratör, Kristina Flodman, brukar säga att "vi måste representera den alternativa maktordning som vi önskar se i samhället". Hon menar att organisationer, människor eller andra som önskar se ett samhälle där resurser och makt fördelas på schysta villkor, själva måste leva efter denna princip.
Om Megafonen vill göra gott, måste organisationen grunda sig på rättvis spridning av ägarskap och beslutsmakt. Detta är just vad vi vill uppnå med vårt medlemsarbete.



Bild: Basar talar på manifestationen

Lyfter på hatten och tackar för helgen

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 07 April 15:07 Kommentarer (1)

Det har varit en ganska körig helg för oss på Ung&Dum, alla våra tre avsändarorganisationer bestämde sig nämligen för att ha stora helgaktiviteter samma helg. Så Sandra skuttade till Timrå och Sveriges elevråd –SVEA elevrådskongress, Olof minglade runt på Centrum Mot Rasism nätverksträff och Maja ramlade in på Rädda Barnens Ungdomsförbunds årsmöte.

Eftersom så mycket hänt så tänkte vi sammanfatta det i Ung&Dums första videoblogginlägg!





Tack för en sjukt bra helg!!!

Lärarna måste släppa makten

Postad av Ung&Dum Crew > Maja : 05 April 10:25 Kommentarer (1)

Igår arrangerade vi tillsammans med ett gäng grymma elever på YBC i Nacka> ett rundabordsamtal om IT i skolan. Samtalet var en reaktion på att IT-minister Anna-Karin Hatt tidigare arrangerat ett rundabordsamtal där endast vuxna var inbjudna. Att diskutera en IT strategi för skolan utan att bjuda in elever är ganska huvudlöst, därför fixade vi ett samtal där endast elever skulle prata. Till Nacka kom ett 20-tal elever från olika skolor och olika delar av landet. Eleverna lyfte massvis med bra tankar och idéer. På plats fanns även en massa representanter från Näringslivet, media och politiken för att lyssna. Men det var de ungas tankar som fick ta plats och utrymme.

Under samtalet var det en sak som kom upp som verkligen fick mig att fundera på maktpositionerna i klassrummet och hur dessa måste förändras. Under en diskussion om hur lärarrollen ser och hur den skulle förändras med IT i skolan lyfte Ayla Löfving ett sjukt bra perspektiv.
Vad är en lärare? Är det någon som ska stå i mitten och kunna allting eller är det någon som ska kunna coacha och vägleda eleven till kunskap? Jag tror att lärarna måste våga vara sårbara och erkänna att de inte kan allt, på så sätt kan de lära sig tillsammans med oss elever.

Aylas perpsektiv sätter allt på sin spets, med IT integrerat i undervisningen så är inte längre lärarna experterna. Många lärare är sämre än eleverna på hur IT fungerar, vilket gör att de tappar sin maktposition som den som ska lära och istället blir den som lär sig. Om lärarna dessutom ska släppa makten som kunskapsbank och istället bli vägledare förskjuts maktpositionerna ytterligare. Det här kommer att kräva en hel del av vuxenvärlden. Främst måste synen på barn och ungas kompetens, förmåga och vilja att lära sig förändras. Vuxenvärlden måste sluta se på barn och unga som passiva mottagare av kunskap och istället se dem som aktiva sökare av kunskap. I en tid då utbildningsministern skriker efter mer kateder så undrar jag om det verkligen är möjligt.



Vill du läsa mer om samtalet:
Pressmeddelandet efter samtalet
Släpp in ungas röster i debatten - Newsmill


Bild från diskussionen där Ayla Löfving lyfter smarta perspektiv.

Kategorier

Ung&Dum Crew

Ambassadörer & Utbildare

Gästbloggare

Skriv vad du tycker



Arkiv

December 2011

Största Tacket! Ullenhag, du är helt okej för mig! VALET är avslutat! Svar till Dag och andra suckande vuxna Ett nytt sätt att ta sig på Du är för ung! TUNGT stöd Jag vill sparkas, gråta, skrika, lipa och jobba med antirasism även mer Avpixlad Det finns inga invandrare Nu fortsätter ni ute i landet Islamofobi och terrorism Klappad på huvudet SÅ mycket kärlek!

November 2011

Ung&Dum på DO Tyckande har ingen Åldersgräns Simon hälsar på! Brev till makten Vem förstår? Valet-sidan är lös! Den stora vita medievärlden Ett samhälle för alla? En vecka kvar till Valet! Uppror mot betygstressen! Trött och tråkigt i Radio1 TO OSLO, WITH LOVE En liten hälsning från en Sollentunabo Trött på Rasism? Gör något åt det! Röstlösa rop på hjälp Jag är inte emot graffiti, men.... Helgen på Bona Cracking the Armour

Oktober 2011

Unga dumma skribenter Att fly är ingen utflykt! Kultur mot Rasism Ung, dum och politiker Rasism, Ganna och Vitskallar Galen Vecka Mobbning - något för unga? Makten åt barnen i böckernas värld Kött och blod Att Rösta På Låtsas

September 2011

Ta på konsten Sex&Samlevnadsdagen Vafan Eskilstuna... Stackars franska skidåkare... eller? Lyssna då! Från skräp till plånbok Den gömda befolkningen, det bortglömda engagemanget Skit i det "dåliga"! Grattis RBUF!! Tack Gävle! Tack Lerum! Är du ung och dum, Annie? Vinnaren är.... Kära 16-åriga Jag....

Augusti 2011

Hämnd söt som baklava Ungjävlar! Det här är Engagemang! Skyll dig själv lille vän! Publikrekord och lyxproblem Vem lyssnar på unga graffare? Varför prata om graffiti? Kära Stockholm stad Hackade, sura, men inte slagna Hackade, förbannade, men inte slagna

Juni 2011

Konsten att smiza! En liten teaser Yey Gevalia! Skärpning Gevalia! Tacka Nej! Musik handlar inte om kön Dåliga Ungdomsförbund Barnfattigdom ska aldrig accepteras Medias krig mot unga Radio1 och livserfarenhet

Maj 2011

Farsartat färgval för Finland Poliser, våld och makt Samhällskritiska eller blåsta? Just nu Vuxen på riktigt Fika-för-alla-dagen Erfarenhet är ett tomt ord! Dumstrut och skamvrån Ung&Dum crew i klipp Jag mådde ganska bra den där regniga septembermorgonen Ett smartare PR-trick För ung för att bry sig?

April 2011

Sticka till Afrika Harakat och heder Det rycker i armen Tar debatten! Första klassutbildningen!! Nytt kontor! Yttrandefri och bostadslös Euroturk skriver om Ung&Dum Om transungdomars tunga vardag i skolan Fördubblad utbildningskår! ”En klapp på huvudet” Burkaförbud i Frankrike... Makten över föreningen Lyfter på hatten och tackar för helgen Lärarna måste släppa makten

Mars 2011

Allt är politikernas fel Det oförståeliga hatet Nu raggar vi skolor! SR lyfter härskartekniker Engagemang, viktigt och lärorikt! Peppen! Underbara utbildare! Peppade och riktigt nöjda! För ung för att förstå? Unga inte värda att tas på allvar! Måndagen i korta drag Dagens Seminarium Varför prata om antirasismens framtid? Utbildare och sol! Åldersgräns för att rösta? Rösta vid 16! Film, förändring och framtiden! Ung med åsikter Trosa lyssnade! Filminspelning i Norrköping Ungdomsråd i Trosa Vad är Planka.nu? Vad sägs om att lyssna? Dataspel är engagemang!

Februari 2011

Graffiti - skadegörelse eller konst? Vad är "riktigt" Engagemang? Vad händer? Ung&Dum Live! Varför är jag jude? Konsten att prata MED inte OM Men du kan ju skriva! Var kommer du ifrån egentligen? Etnisk identitet, inte så jävla lätt! Du ska vara tacksam! Du ska se att det går över För alla oss som skriker när ingen lyssnar Barn och unga är inte framtiden - de är nu! Från cowboymakt till sheriffmakt Bli arg på ramen istället för tavlan Kul med så många unga här! Bloggens andra vecka Mäktig eller lillgammal? Om ålder och makt 12 år och slagpåse Duktig trots din ålder? Antirasism=verb Därför är jag sjukt anti Skapandet av Vi och Dem Varför får ingen under 18 frågan? Ålder = makt Vad är Åldersmaktsordning? Fantastisk första dag Du är politisk Vad är Rasism? Första blogginlägget!

Följ oss på

Följ Ung & Dum på Twitter Följ Ung & Dum på YouTube Följ Ung & Dum på Facebook Maila oss
svea centrummotrasism rbuf